Denna dagen ett liv-En biografi över Astrid Lindgren (Jens Andersen)

Jag har nu just precis läst ut den danska biografin ”Denna dagen ett liv” som baserar på den välkända barnboksförfattaren Astrid Lindgren och hennes liv.Författaren har verkligen grävt djupt i bland annat Kungliga Stadsbibliotekets arkiv och samtalat med nära och kära för att ge läsaren en klar och objektiv bild av hur Astrid Lindgrens liv var.  De cirka 420 sidorna rymmer allt från hennes barndom och uppväxt till hur hon på senare dagar engagerade sig politiskt och ,enligt många, till och med lyckades störta den dåvarande socialdemokratiska regering, ledd av Olof Palme. Astrid föddes 1907 i Vimmerby och hade ,enligt henne själv, en mycket lycklig och lekfull barndom med tre syskon, en äldre bror Gunnar och två yngre systrar Ingegerd och Stina. Deras mor Hanna var ,som Astrid själv beskriver det, en intelligent och flitig,men disciplinerad och fromt troende  kvinna som uppfostrade barnen och tog hand om dem. Fadern Samuel August var en arrendator och  respekterad lantman som  var den mer milde föräldern.Familjen bodde på prästgården och föräldrarna var båda mycket engagerade i sociala frågor , som till exempel fattigvård och barnomsorg. Astrid var väldigt duktig i realskolan hon besökte och uppvisade väldigt tidigt en talang för att skriva texter som fångade läsarens uppmärksamhet på ett obeskrivligt sätt. Hon fick , efter att en lärare visat hennes skolverk för redaktören hos Vimmerbytidningen.Hennes text publicerades i tidningen och hon fick en chans att utbilda sig hos den lokala tidningsredaktionen. Hennes föräldrar hade lärt henne att hårt arbete var det viktigaste och det var med det tankesättet hon åtog sig uppgifterna och ärendena hon utförde å tidningens vägnar. Hanna gillade att säga ” Bara dra på,bara stann’inte”,och det kom att betyda mycket för henne senare i hennes liv vid flertaliga tillfällen. Hon fångade chefredaktören Reinhold Blombergs uppmärksamhet och när hon var 18 år gammal blev hon gravid med hans barn efter en affär. Eftersom det på den tiden inte var akceptabelt i samhället att föda ett utomäktenskapligt barn, än mindre en gift sjubarnsfars barn, var Astrid tvungen att avbryta sin utbildning och flytta från det lilla småländska samhället och de skvallrande invånarna. Hon flyttade till Stockholm men behöll kontakt med familjen och den blivande åttabarnsfadern vars äldsta barn var i Astrids ålder.  Den medelåldrige Blomberg var upp över öronen förälskad i artonåringen, men hans fru Olivia Blomberg hotade med en skilsmässa med andledning av hor (otrohet) och tänkte sannerligen icke låta sin man undslippa utan att  betala ekonomisk ersättning. Därav var ett giftemål inte möjligt och sonen Lars föddes samma år(1926) i Köpenhamn, det enda dåvarande sjukhuset i Norden där man inte behövde uppge varken faderns eller moderns identitet. Lars togs om hand av en fosterfamiljde tre första åren,tills Astrid hade slutfört sin sekreterarutbildning och skapat sig en någorlunda stabil livssituation i Stockholm. För det mesta var hon helt ensam och pengarna räckte knappt till mat, om än till allt ett barn skulle behöva och kosta. Hon hade sagt upp kontakten med chefredaktören Blomberg direkt efter sonen Lasses födelse och träffade fyra år efter det sin man Sture Lindgren,som även råkade vara hennes chef där hon arbetade. De gifte sig 1931 och flyttade ihop i en lägenhet på Vulcanusgatan tillsammans med Lasse. Astrid blev hemmafru på heltid och kort därefter, 1934 , föddes gemensamma dottern Karin.Astrid började skriva ner små notiser om båda barnens uppväxt och utveckling som idag finns att skåda i Kungliga Stadsbibliotekets arkiv.Dottern Karin fick fira fem av sina födelsedagar under krigstid, och det var i samband med andra världskriget och oroligheterna i resten av Europa som Astrid bestämde sig för att föra krigsdagbok.Hon ville att framtida generationer skulle kunna läsa om vad som hade hänt och vad stormakterna hade gjort med Europa. Familjen befann sig trots allt ändå aldrig i direkt fara och  hann till och med flytta till Dalagatan under de åren,och  där bodde Astrid kvar till sin död.1945 släpptes Astrids första bok ”Pippi Långstrump”.Den  historien hade hon hittat på och spontant berättat för sin dotter som låg sjuk i sängen. Hon satte sig sedan ner och filade på handlingen, och förlaget Rabén&Sjögren gick med på att trycka boken. Boken blev till en pjäs och pjäsen blev en sådan stor succé att hon bokstavligen räddade förlaget från en konkurs. 1946 blev hon  till och med blev förlagsredaktör hos förlaget. Hon fortsatte att producera verk i varje år, och de flesta blev även de succé bland svenska folket. Författaren har även förklarat vilka händelser i Astrids privata liv som fick henne att skriva alla böcker och att de flesta böckerna huvudsakligen handlar om en sak: Ensamma barn. Hon mottog flera priser under sin karriär och blev på senare år även väldigt engagerad i den svenska politiken. 1976 publicerades hennes artikel Pomperipossa och pamparna i Expressen där hon kritiserade den svenska skattepolitiken. Hon hade nämligen fått beskedet att hon skulle behöva betala 102% skatt och det hade retat upp henne så ordentligt . Flera debattartiklar och texter följde, och hon ansåg det viktigt att tala för alla de människor som tyckte som hon om regeringen. Hon kritiserade öppet regeringen eftersom hon tyckte att de utnyttjade socialdemokratins rena namn och missbrukade det genom att skapa ett ”maktfullkomligt byråkratiskt orättfärdigt förmyndarsamhälle”.Astrid klargjorde att hon alltid hade varit socialdemokrat men att hon numera bara skulle kalla sig demokrat Hennes kritik fick effekt och efter 44 år socialdemokrati skedde ett maktskifte och den borgerliga regeringen tog över. Andra viktiga saker hon väldigt gärna debatterade och informerade om under hennes år som offentligt poltiskt aktiv (70-90) var djurhållning,kärnkraft,miljöförstöring och jämställdhet. Hon kallas ibland ekofeminist,men någon politisk beteckning ville hon inte ha, hon såg jämställdhet som en självklarhet och betraktade alla först och främst som människor. 1998 drabbades hon av ett slaganfall och blev då gradvis sämre, hon drog sig tillbaka och dog 94 år gammal i sin lägenhet på Dalagatan,omgiven av sina närmsta.

Boken får en rätt bra trea av mig. Den var faktiskt väldigt innehållsrik och det märktes att det gjordes ordentligt med research, ett plus för att det i boken dyker upp många hittills osedda privata bilder.När man ”suger i sig” så många detaljer kan det vara till hjälp om man har något grafiskt på var och varannan sida,det gör det även intressantare att läsa. Vissa kapitel kunde vara lite sega ibland, speciellt de där författaren skulle interpretera någon bok som Astrid  skrivit eller något annar dylikt från hennes liv, det hade man definitivt klarat sig utan också. Annars är jag nöjd med det jag läst, intressant att få en annan,bättre bild av en sådan välkänd författare och en tjock bok att fördriva extratid med. Medelmåttig, helt enkelt.

+3

-4