”Paris ist immer eine gute Idee” handlar om en kärlekshistoria,inte en som bara berör två unga människor,utan många fler än vad de trodde.i handlingens början får man läsa om den unga fransyskan Rosalie Laurent som ,till hennes snofsiga mors empöran,bestämmer sig för att öppna en egen liten affär i romantisk stil där hon säljer presentpapper,vackra vykort,brevknivar och i princip allt som har med det gamla goda brevskrivandet att göra.En sådan butik har hon alltid drömt om och hon bestämmer sig för att dekorera den,och vindsvåningen (rättare sagt rummet) ovanför butiken i varje blåa ton som finns på färgpaletten.Ända sedan hon var liten har hon älskat att måla och hennes små handmålade kort börjar väldigt snabbt sälja som smör.Hon uppmärksammas väldigt fort av en chef för ett bokförlag och får äran att illustrera den nationellt mest kände barnboksförfattaren Max Marchais’ senaste,och sista bok ”Den blåa tigern”.Affärerna mer än blomstrar efter det succéuppdraget och Rosalie har även hittat en ny vän i den gamle vresige,men godhjärtade Marchais.Därför upplever hon en smärre chock när det en dag ramlar in en amerikanare i hennes lilla affär som rasande påstår att ”Den blåa tigern” är hans berättelse och att den blivit stulen.Rosalie nekar till anklagelserna och vägrar tro att en så klok och framgångsrik man som Marchais har stulit ett manus,men Robert Sherman hävdar bestämt att den berättelsen minnsann är hans och att det är en historia hans halvfranska mamma skrivit till honom och berättat för honom när han var liten.Tillsammans försöker de reda ut mysteriet kring hur en barnberättelse kan föra samman en amerikanare och en gammal fransman, och det visar sig att de har mer gemensamt än vad de någonsin kunnat tro…
Den här boken är en av flera av Barreaus kärleksromaner som utspelar sig i kärlekens huvudstad Paris och som får en att stanna upp och undra om sådana otroliga öden ens är möjliga. För den som inte gillar klyschor om tro,hopp och kärlek är den här boken inte något jag skulle rekommendera,och personligen tyckte jag att den vid flera ställen var ganska förutsägbar.Ändå kan jag tycka att det är en rätt ok bok att fördriva tiden med,och skulle vilja ge den en liten pluspunkt för att man får lära känna flera parisiska gator och ställen,och för att den väcker ens lust att gå in i ett ”boulangerie”,köpa sig en croissant samt varm choklad och ta en promenad längs en av de små gatorna.
Allt i allo,en helt ok bok.
Kärleksstaden Paris