”Livet efter dig” av Jojo Moyes är utan tvivel en av de mest rörande kärleksromanerna jag har läst på väldigt länge. Den är så förutsägande oförutsägbar och det är en sådan där bok vars handling man lever kvar i flera dagar efter att man har läst ut boken. Det är säkert inte var mans smak men det är inte riktigt lätt att beskriva vad det är som är så fångande med den. Men jag antar att det är som med kärleken; när man gillar en bok sådär jättemycket utan att riktigt veta varför, DÅ vet man att det är en bra bok.
Det handlar om en man och en tjej från två olika samhälssklasser och med två helt olika liv.Will Traynor är en stilig ungkarl i 30-årsåldern som är en framgångsrik affärsmän med smak för det goda livet- blondiner,resor och adrenalinkickar i form av bland annat bungyjumping och bergstigning.Louisa Clark är raka motsatsen.Hon är 26 år gammal,arbetar i ett kafé sedan 6 år och försörjer sina föräldrar vars skrubb hon fortfarande bor i . Hon har aldrig lämnat småstaden hon bor i och action är definitivt inget för henne. Men så för dessa två människors öde de samman och deras liv blir aldrig mer vad det tidigare var. Will råkar ut för en hemsk olycka och blir rullstolsbunden och plötsligt måste han förlita sig på andra människors hjälp helt och hållet för att kunna utföra de minsta vardagsbestyr. Han,som en gång varit så lycklig och ostoppbar tvingas inse att han blivit en fånge i sin egna kropp. Han lämnar storstaden och flyttar tillbaks till sina föräldrar i en sömnig småstad. Inte långt efter det blir Louisa av med sitt drömjobb,det enda jobb hon någonsin haft, och tvingas snabbt hitta ett sätt att försörja sin familj på och samtidigt smälta förlusten av kaféet. Efter ett par hopplösa småjobb föreslår hennes arbetsgivare henne att söka jobb som sällskapsdam/assistent åt en rullstolsbunden man. ”Fantastiskt,nu återstår bara att torka någon gamlings rumpa för resten av livet”, tänker hon. Hon tackar tveksamt ja, i hopp om att tjäna mycket pengar.
När Will och Louisa träffas för första gången hatar de varandra på en gång. Han,en bitter och fräck karl i rullstol. Hon,en pratsam småstadstjej med knäppa skor. Hon försöker bita ihop och hålla ut de 6 månader jobbkontraktet gäller och han försöker samtidigt få ett värdigt slut på det ,enligt honom, bedrövliga liv han sitter fast i.
De är inte ett dugg lika och i början gillar de inte alls varandra,men under bokens gång inser de att det enda de faktiskt behöver i livet.. är varandra.
Jag gillade boken direkt, speciellt mot slutet. Jag kan inget annat än rekommendera den för de som gillar rörande kärlekshistorier. Och även om man inte är en beundrare av klyschiga romaner och har sina fördomar så tycker jag att man ska ge boken en chans, det lönar sig!
Jag blir väldigt intresserad av boken.
Ta gärna med den så kan jag läsa den.
Jag ska ta med den (igen ;)) nästa gång vi ses. Glömde ge den till dig förra gången.
Pingback: Arvet efter dig- Jojo Moyes | Olivera